Ett öppet svar till Tor

Det är med glädje jag läser det du skrivit Tor, för jag har haft i princip liknande tankar kring det problem som vi faktiskt satt oss själva i. Även om jag håller med dig i nästan allt du säger, har jag även några tankar som jag anser behövs tilläggas.

Är du rasist?
Det är du verkligen inte, men jag tycker fortfarande att folk borde själva tänka tanken ”Vad är rasism?”. Även om vi inte i praktiken utför rasistiska handlingar, beter vi oss väldigt likt dem som stod omkring när mobbarna på skolan var igång. Vi tittade på, vi ingrep inte och ibland kunde vi även slänga ut oss något halvt elakt vi inte menade, för att på så sätt slippa bli nästa offer.
Jag ser det idag hos folk, även inom mig. Vi står utanför och tittar in i Tensta. Vi ser hur de bränner bilar och vi känner igen känslan från när vi var små ”Vad skönt att det inte var jag” eller snarare ”Vad skönt att inte jag bor där”.

Är vi rasister?
Nej. Vi vill bara inte bo där.

Vad är problemet?

Inget godis för dig?

Jag håller med att som du säger, att vi ställer för lite krav på en del som faktiskt flyttar hit. Men samtidigt har
vi även problemet att en del inte får jobb pga deras ursprung. Vi har även folk som behöver byta efternamn för att lättare bli accepterade. Men vi gör det även svårt att faktiskt ställa krav, då den självklarhet du beskriver inte förekommer tillräckligt.

• Barn får godis även fast de inte bäddat sängen. 
• Folk får lön även fast de inte gör något som gynnar samhället.
• Studenter får betyg även fast de inte pluggar, då skolornas siffror inte får smutsas ner för mycket.

Ok, så vad är då problemet?
Problemet är faktiskt som du skriver, vilket jag håller med dig om, vår integrationspolitik.
Det största felet, om du frågar mig, är inte för det saknas en kravlista på invandrare, utan faktiskt oss själva. Vad gör vi för att se till att integrationen ska bli så bra som möjligt?
Är det en självklarhet från vår sida att vi givetvis kan flytta ut till Tensta?
För egentligen ska det inte spela någon som helst roll var vi bor eller vilka vi delar ort med. Om integrationen ska fungera måste vi alla vara med och påverka den.

Ska alla flytta ut till Tensta för att det ska bli bra?
Nej, utan det jag tror är att om alla ser invandring och integration (gärna ihop) som en självklarhet kommer utanförskapet att succesivt försvinna. Vi lär våra barn att ta hand om varandra och respektera personer för att undvika mobbning. Vi har byggt en stark organisation just för exakt detta. Friends. Var finns integrationens motsvarighet till Friends? Jag har då ingen aning.
För att undvika utanförskap behöver vi alla ta steget och visa att vi finns där för den som är utsatt. Samma sak med integration. Vi finns här för er när ni kommer hit och när ni kommer hit gör vi det ihop.

Jag skulle vilja se de ungdomar du beskriver från Djursholm faktiskt sätta sig ned med de ungdomar som invandrat till Sverige och dela med sig om vad vårt land är. Då får även djursholmsungdomarna lära sig hur invandrarnas tidigare liv sätt ut och ställa krav på sig själva att ta reda på vad just Sverige är. Man får på så sätt ett förstående mellan båda parter och detta skulle kunna resultera med mindre utanförskap.

Jag skulle också vilja se att vi svenskar som redan bor här tar del utav det år du föreslagit. Kanske inte att vi behöver sitta med hela året, men åtminstone vara där och visa vårt stöd. Ge vår bild om systemet och lyssna på deras förväntningar.

”Men nej, det där får någon annan sköta, för de vill inte jag ta i” är exakt den signal vi skickar ut idag. Ingen ville sitta bredvid den mobbade killen i skolan. Ingen vill lyssna på ungdomarna som tänder eld på bilar i Tensta.

Ett exempel på just detta är skolan här i Rissne, där min pappa jobbade under många år. Till en början var majoriteten av eleverna infödda svenskar och även de som bodde här omkring. Flertalet familjer från Tensta och Rinkeby såg detta som en grym möjlighet för att integrera sina barn till det svenska samhället. En del flyttade faktiskt hit, eftersom det låg så pass nära deras släktingars hem.
De svenskar som då bodde här flyttade då ut och nu är scenariot helt annorlunda, majoriteten i skolan är invandrare och integrationen försvinner.
Varför alla svenskar flyttade vet jag inte, men jag skulle inte bli förvånad om anledningen var pga av invandrarna. För det har jag även hört:

”Va? Bor du i Rissne? Där kan man ju inte bo.” – En vanlig blond svensk.

Så problemet är inte bara politik, utan även vår syn på invandring och integration. Vi ställer inte krav på invandrare och verkligen inte några krav på oss själva. Varför ska vi integrera oss? Vi bor ju redan här.

Det var härligt att läsa dina idéer Tor, jag ville bara lägga till mina tankar ovanpå det du redan sagt. För att förtydliga det jag menar tänker jag citera Micheal Jackson, som jag vet att du gillar:

”I’m starting with the man in the mirror.”

- Christofer Palm

Read More

Öppet brev till oss svenskar på våra höga hästar

Fullt förståelig reaktion?

Jag läser i dagens tidning att ungdomar har satt eld på bilar- och containrar i Tensta utanför Stockholm inatt. Igen. Det är inte första gången det händer. Och det lär inte vara för sista gången heller. För det verkar vara sådant som händer där borta. I Tensta.

Helt fräckt så misstänker jag att ungdomarna i fråga är av invandrarbakgrund. Att de- eller deras föräldrar kommit till Sverige som flyktingar någon gång de senaste tio-femton-tjugo åren. Och innan någon kallar mig för rasist så vill jag tillägga att jag inte tror att ungdomarnas etnicitet har något med bilbrännandet att göra. Men jag har väldigt svårt att tro att det var ett gäng blonda och blåögda ungdomar från Djursholm som tuttade eld på bilarna i Tensta.

Men. Innebär det inte att jag är rasist? Jag säger ju klart och tydligt att jag tror att det var invandrare som låg bakom. Inte Billström-blonda- och Billström-blåögda svenskar. Utan invandrare.

Jo det säger jag, och det säger jag av en god anledning. Ungdomarna på Djursholm har ingen anledning att sätta eld på bilar. Frågar du dem vad de ska bli när de blir stora så varierar förmodligen svaren från bankdirektör till företagsledare och entreprenör. Ställer du samma fråga till en kille med invandrarbakgrund i Tensta får du förmodligen ett helt annat svar. Fan vet jag eller Ingenting, det är kört för mig. Lever man med den framtidsvisionen förstår jag om man sätter eld på både det ena- och det andra. Jag säger inte att jag uppmuntrar brännandet av bilar. Helvete heller. Men jag kan förstå det.

Och det är därför jag vänder blicket om alla oss svenskar. Mot alla oss som sitter på våra höga hästar och njuter av vår egen förträfflighet. Mot alla oss som stoltserar med att vi har ett av världens mest generösa flyktingmottagande. Mot alla oss som njuter av hur bra människor vi är som hjälper flyktingar till ett bättre liv. Vi borde skämmas.

Vi borde skämmas, för vi hjälper faktiskt inte någon alls. Vi har kanske världens mest generösa flyktingpolitik. Men vi har också världens sämsta integrationspolitik. Det innebär att allt vi hjälper flyktingar till är utanförskap. Och arbetslöshet. Och bidragsberoende. Och möjligheten att elda bilar i Tensta.

Så vad är problemet?
Som jag ser det är vårat problem att vi är alldeles för ensidiga i vårat flyktingmottagande. Vi är fantastiskt duktiga på att berätta vilka rättigheter och förmåner den som kommer till Sverige har. Men vi skäms för att ens antyda att vi förväntar oss någon form av ansvarstagande eller arbete i utbyte. Det är som att vi skäms för att säga ställa några som helst krav på motprestationer.

Jag har svårt att förstå det. När det gäller våra barn är det en självklarhet - bäddar du sängen så får du lördagsgodis. När det gäller våra arbetsplatser är det en självklarhet - om du gör ditt jobb så får du lön. När det gäller våra skolor är det en självklarhet - pluggar du så får du betyg. Hela samhället bygger ju på den väldig enkla ekvationen: På ena sidan friheter- och rättigheter, på andra sidan skyldigheter- och förpliktelser. Du har rätt till fri vård- och omsorg eftersom du betalar skatt. Du har rätt till fri skola eftersom det leder till arbete, så att du kan betala skatt. Och så vidare. Alla vi svenskar vet att det är så samhället fungerar. Att fri- och rättigheterna kommer till priset av vårat arbete. Så varför är vi så rädda för att lära ut det synsättet till människor från andra kulturer? Att förstå hur det västerländska samhället fungerar är inte lätt. Det är knappt att jag förstår hur arbete leder till skatter, skatter till välfärd, välfärd till arbete, osv. Hur ska då en invandrarkille som leker med tändstickorna i Tensta då förstå det? Hur man får en del av kakan?

Den enda lösningen som jag kan se är ett mer ansvarsfullt flyktingmottagande. Ett flyktingmottande där vi redan från dag ett är tydligt både vilka rättigheter man får i Sverige, men också vilka skyldigheter man har. Det är i min mening det enda humana sättet att ta emot någon.

Hur då?
Jag tror på en ettårig utbildning på mer- eller mindre heltid. Där man lär sig svenska, och samhällskunskap - såhär söker du jobb, såhär funkar samhället, det här förväntas av dig. Det här kan du förvänta dig av samhället. Och sedan kan det leda vidare till lärlingsutbildningar för dem som inte har någon yrkesutbildning, och kompletterande studier för dem som redan har ett yrke. En utbildning som leder till integration. Inte utanförskap. En tydlighet om att såhär gör du för att få samma förutsättningar som alla oss andra. Såhär blir du en av oss. 

Men det är bara vad jag tycker. Kanske är viktigare att ha världens generösaste flyktingpolitik än att faktiskt ta hand om dem som kommer hit. För det ser ju bra ut på pappret. Och vad gör det om det brinner lite i Tensta, vi bor ju ändå inte där.

...

Jag vet att jag kommer få kritik för några saker, så jag svarar på dem direkt.
- Är man sjuk- eller gammal kanske man inte klarar av en sådan utbildning? Ska man inte få komma till Sverige då?
Självklart ska även gamla- eller sjuka kunna söka sig till Sverige som flyktingar. Men den generella regeln bör vara att alla ska bidra på något sätt. Vissa mer. Andra mindre, efter sin förmåga.

- "Såhär blir du en av oss"? Vad säger att en invandrare vill bli det?
Det beror på vad man menar med "en av oss". Vi svenskar har en kultur av att tycka det är ganska fult att vara svensk. Men ser man på ett annat land som t.ex. USA så är ju alla - oavsett etnicitet och ursprung - överens om en sak. Att det är amerikaner. Och att det är någonting bra. Jag menar att vi borde eftersträva samma sak här i Sverige. En svenk version av den amerikanska drömmen. Att vara "en av oss" ska inte betyda blond och blåögd. Det ska betyda att man är glad att vara svensk medborgare, med alla grymma fördelar det ger. Eller åtminstone borde ge.

- Hur ska det kunna finnas lärlingsutbildningar och jobb åt alla?
Det gör det kanske inte. Kanske att vi bör se över hur många flyktingar vi klarar av att ge ett värdigt mottagande innan vi släpper in alla? Jag säger inte stoppa invandringen, men jag säger heller inte fri invandring. Men jag tycker att fokus bör ligga på att kunna ge dem som kommer ett värdig mottagande. Inte att ta emot för många, och sedan parkera dem ute i miljonprograms-områden.

- Du är ta mig fan rasist.
Läs vad jag har skrivit en gång till. Om du fortfarande tycker att jag är rasist så kommentera gärna nedan, så att jag får möjligheten att svara dig.

- Tor Claesson

Mer läsning: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16493670.ab
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/karinpettersson/article16522203.ab

Read More

Att argumentera med magkänslan

Gina Gustavsson går i DN till angrepp mot de människor som när de debatterar försöker locka lyssnaren till att känna snarare än att tänka. Hon menar till exempel att uttryck som "jag får ont i magen av.."- eller "jag känner mig djupt olycklig när jag ser..", eftersom dessa egentligen inte gör annat än tilltalar läsaren äckel-reflexer. Iställer menar Gina att det är viktigare att bygga upp rationella och logiskt förankrade argument, för att på så sätt få bort oresonligheten från samhällsdebatten.

Jag tänker, trots att jag själv varit en frekvent missbrukare av uttryck som ont i magen, inte argumentera mot Gina i den här frågan. Tvärtom lyfter jag på hatten och tackar för en bra analys. Jag ska göra mitt bästa för att varken ha magont- eller vara mörkrädd när jag debatterar i framtiden. Att använda sådana ord går ju egentligen stick- i stäv med allt som jag tror på; empirisk vetenskap och rationalitet.

Vad jag istället vill göra är att belysa två saker som har med känsloargument att göra, och hur jag fått möta dem när jag debatterar - båda hos mig själv, och hos andra.

Hos mig själv kommer jag ofta på mig själv med att rent instinktivt vilja argumentera för- eller mot någonting - ibland helt utan att veta något om sakens kärnfråga sedan tidigare. De rubriker jag ser i tidningar- eller på bloggar skapar bara en instinktiv magkänsla. Jag har ibland utgått från denna magkänsla när jag försökt argumentera för- eller mot någonting, men de gånger jag har gjort så har jag ofta fått utstå stark kritik - samtidigt som jag själv kommit att omvärdera frågan allteftersom jag får större förståelse för den. Därför försöker jag, de gånger jag är medveten om att det är magkänslan som styr, sätta mig ned och resonera kring min magkänsla. Vilka argument finns det för att min magkänsla är rätt? Vilka argument kan det finnas för att min magkänsla bara är en oresonlig rädsla, född ur vinklade rubriker och andras känsloargument? Ofta kan det visa sig att min initiala magkänsla var rätt, men ibland också motsatsen - och oavsett vilket framträder alltid en mer nyanserad bild om man tar sig tid att resonera sakligt, istället för att endast lita på känslan.

Hos andra debattörer möter jag också känsloargument ibland, och jag kan tänka mig att det även där handlar om instinktiva argument födda ur magkänslan. Vad jag reagerar på hos dessa argument är att de sällan- eller aldrig tillför något nytt, och att de om något stärker min tro på mina egna argument - hos mig och, tror jag, hos de som följer debatten. Så nästa gång jag skriver "Tack Reinfeldt för att du tar ansvar för våra pensioner." hoppas jag att du som får ont i magen av mina ord tänker till innan du svarar. Ett "Glöm inte att arbetslösheten om Reinfeldt misslyckats med att göra någonting åt riskerar att försvaga pensionssystemet i längden." kommer att bita hårdare än ett "Reinfeldt gör bara de rika rikare, och skiter fullsäntigt i oss vanliga människor".

Så, om jag får ha en önskan, gör vi alla som Michael Jackson - tittar oss i spegeln en gång extra innan vi argumenterar för- eller mot någonting nästa gång. Och sedan gör vi det med bra och sakliga argument. Helt utan magont.

- Tor Claesson

DN: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/gina-gustavsson-darfor-ska-vi-akta-oss-for-att-argumentera-med-kanslorna

Read More

Tummen upp för Löfvens kärnkraft-flirt

Wetterstrand hävdar att det är ansvarslöst att diskutera en utbyggnad av svensk kärnkraft. Jag tycker det vore ansvarslöst att inte göra det.

I en debattartikel i Dagens Nyheter radar Maria Wetterstrand (MP) och Per Gahrton upp en mängd argument för varför det är ansvarslöst av Socialdemokraternas partiledare Löfven att öppna upp för samtal om kärnkraftsutbyggnad med allianspartierna. Dessa påståenden kan kortfattat sammanfattas med följande:
1) Fukushima-olyckan i Japan 2010 visade hur sårbar och farlig kärnkraften är.
2) Tyskarna beslutade kort efter Fukushima-olyckan om att helt stänga ned sin kärnkraft-produktion senast 2022.
3) Det är bättre att investera i förnybara energikällor.

Till att börja med vill jag, innan jag bemöter Maria- och Pers argument, åter en gång lyfta på hatten för Löfven. Socialdemokraterna drog verkligen en vinstlott när de drog fram honom som partiledare. Vilket lyft för partiet! Plötsligt syns Socialdemokraterna i den politiska debatten igen! Fantastiskt roligt, även för mig som borgare.

1) Till att börja med kan vi konstatera att den olycka som inträffade vid Fukushima berodde på yttre faktorer som i Sverige är oerhört osannolika. Fukushima drabbades först av en kraftig jordbävning - något som är vanligt där kontinentalplattor möts, som utanför Japans kust, men oerhört ovanliga i Sverige som ligger centralt på den eurasiska kontinentalplattan. Därefter drabbades Fukushima av en Tsunami - något som omöjligt kan ske i Sverige, som inte gränsar till något tillräckligt stort och djupt hav för att kunna generera en Tsunami (vilket i sig kräver en jordbävning..).

Kort sagt är risken för en liknande olycka i Sverige ytterst osannolik. Vidare vill jag påstå att olyckan i Fukushima visar på hur fantastiskt säkert ett modernt kärnkraftverk är. Fukushima drabbades först av en jordbävning - och därefter en tsunami, och trots det skördade olyckan ytterst få liv.

Det brukar också höjas röster för att strålningen från det radioaktiva material som läckt ut från Fukushima är ytterst farligt. Bakgrundsstrålningen har bland annat konstaterats vara höjd så mycket som 50 gånger vad som är naturligt i områden uppåt 50 km från Fukushima. Det innebär en årsdos på 20 mSv. Låter det farligt? Sätt det då i relation till den Brasilianska staden Guarapari,  där över 100 000 invånare lever med mer än det dubbla (50 mSv/år). Dit vallfärdar folk från hela världen för att bota sin reumatism i den radioaktiva sanden*. Kort sagt behöver en förhöjd strålning inte alltid vara livsfarlig (även om strålningen i- och precis kring reaktorn faktiskt når farliga nivåer, om man vistas där för länge).

2) För att förstå Tysklands val att stoppa kärnkraften krävs också att man förstår tysk politik. Tyskarna har länge varit negativa till kärnkraft, men kort innan Fukushima-olyckan gjorde Tysklands förbundskansler Angela Merkel vad hon kunde för att förlänga driftstiden för de tyska kärnkraftreaktorerna - något som möttes av enorm kritik från landets rödgröna partier - och deras växande skara sympatisörer. När Fukushima-olyckan så inträffade såg Merkel sannolikt sin chans att vända kappan efter vinden, och vinna tillbaks förlorade väljare - något som ledde till att man istället valde att stänga ned sin kärnkraft helt. För mig luktar det politiskt rävspel snarare än något annat.

3) Självklart är det bättre med förnybara energikällor - men i dagsläget finns det inte så mycket mer vi kan göra i Sverige. Vattenkraften är redan fullt utbyggd, och vindkraft är inte tillräckligt lönsamt för att vi ska kunna satsa på storskalig energiproduktion den vägen. Redan idag måste vi importera fulel under vinterhalvåret för att klara av att värma våra hem - hur skulle det se ut utan kärnkraft?

Och nog måste det vara bättre att bygga nya- och säkra kärnkraftreaktorer, än att importera smutsig el framställd av fossila bränslen? Fossila bränslen som spär på växthuseffekten, resulterar i hälsofarliga partiklar i luften - och som kommer att ta slut inom en relativt snar framtid?

För mig är valet lätt. Kärnkraften är trygg och miljövänlig, och bör vara det självklara alternativet tills vi hittar ett bättre alternativ.

- Tor Claesson

*För egen del tvivlar jag på att den radioaktiva sanden botar någon reumatism, men den sägs vara värmande och allt annat än skrämmande.

Läs mer:
DN: http://opinionsbladet.blogspot.com/2012/02/tummen-upp-for-lofvens-karnkraft-flirt.html

Read More

Jämlikhetens förfall

En process som verkligen eskalerat under de senaste åren är just den svenska välfärdens förfall. En process som legitimeras i och med den allt mer normativa människosynen av att studera sina medmänniskor som potentiella fiender. Eller helt enkelt som medel för egen vinning. En process som ständigt reproduceras genom att vi ständigt blir inmatade med att alla människor är olika. Att vi inte kan förstå varandra. Klasser segregeras genom tayloristiska företagsstrukturer. Där arbetare snarare ses i form av statistik än som människor. Något som distanserar beslutsfattarna från subjekten (på golvet) och istället främjar objektivt eller rationellt tänkande. Att kunna se arbetarna som objekt menade för företagets vinning. Detta kan även vändas och ses politiskt. Hur politiker ser människor i form av siffror och utfärdar direktiv som gynnar normen men straffar avvikarna. Normen är viktigare. Fler röster.

 Arbetslösa ses som lata as som inte vill jobba. Sjukskriva bara fejkar. Kvinnan försöker ta över makten och invandrarna är tydligen ett så stort problem att missnöjespartier hittar sin väg in i riksdagen. Vad som sker är att media och direktiv ständigt pumpar folket på information om hur man ska kategorisera sin nästa. Allt i konkurrensens namn. Då kommer vi in på in- och utegrupper. Vilka kan jag relatera till? Vilka är min flock? Vi alla har grupptillhörigheter. Det har vi alltid haft. Men det kalla samhällsklimatet har enligt mig fått denna tillhörighet att betyda mer än någonsin. Detta genom att grupper blir mer och mer fientligt inställda till varandra. Varför får den gruppen det ena eller det andra? Varför får aldrig vi något? Dessa gruppkonflikter är förödande. Men även ett faktum och alltid är det avvikarna som får lida. Men denna gång mer än någonsin. Jämlikheten är hotad. Klasskillnaderna ökar.

Kyrkan rapporterar att fler och fler kommer till dem och söker hjälp. Jag blir bara mer och mer förvirrad när jag läser om det. Jag tror mig fortfarande (till viss del) leva under illusionen att vi fortfarande har en välfärd. Att vi kan ta hand om våra sjuka, våra arbetslösa (våra arma avvikare från samhällsnormen). Jag vill tro att människan på något viss har en gemensamt band mellan oss. Ett band av solidariska tankar och kärlek. Men tratten lämnar ingen plats för solidaritet. När jag talar om tratten så talar jag om den tratt som staten ger myndigheter om redovisar hur mycket pengar de får ge ut i bidrag. Ju större behov det finns ju färre tar sig igenom. Det spelar ingen roll hur många som är sjuka, enbart ett antal kommer ner i flaskan. Vad gör resten? Kyrkan är ju tydligen ett alternativ nu. En kyrka som försvagas då människor ständigt lämnar den. Detta hör dock inte till diskussionen. Vad är detta för utveckling? Gå till kyrkan för att överleva? Låter bekant? Har det hänt tidigare i historien kanske? Kanske sådär way way back in time? Schysst samhällsutveckling.

- Micael Brun

 http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=297798

Read More

Könsförnekelse på förskolan?

När jag läser att det finns förskolor där man systematiskt väljer att byta ut orden han och hon mot det könsneutrala hen blir jag lite mörkrädd. Det påminner mig en idé jag hade på fyllan för några år sedan - att i ett ondskefullt experiment uppfostra barn där man byter ut vissa ord mot andra, för att sedan se vad som händer med de stackarna när de växer upp. Kalla bil för cykel, ost för skinka och lär ut att kossan säger mjau. Och nu gör alltså fullständigt nyktra pedagoger på förskolor runt om i landet just detta?

Förespråkare för detta genusvetenskapliga ordbajseri menar att ett könsneutralt hen ska hjälpa barnen att se varandra som individer - inte som kön, och att det i sin tur ska leda till större jämställdhet barnen emellan. Något som i sin tur ska reda ut alla orättvisor könen emellan försvinner.

Det tror jag inte på för en sekund. Könsförnekelse och försök att utradera skillnaderna mellan de biologiska könen är som jag ser det steg bort från jämställdhet. Försök att förneka könstillhörighet insinuerar bara att det finns skillnader mellan de båda könen, och att det ena könet på ett eller annat sätt är bättre än det andra. Och det är väl inte jämställdhet?

Jämställdhet handlar, i min mening, om att se- och respektera de biologiskt grundläggande skillnader som finns mellan könen. Kvinnor har vissa biologiska egenskaper som män saknar, och män har vissa biologiska egenskaper som kvinnor saknar. Därtill är vi alla individer med olika egenskaper och attribut; vissa biologiskt betingade, andra socialt betingade. Och det är en respekt och tolerans för dessa olikheter - könen emellan, och individer emellan, som en riktig jämställdhet kan födas. En jämställdhet som bygger på allas lika värde som människor - och arbetare - oavsett könstillhörighet eller personliga attribut. Och för en sådan jämställdhet behöver vi inget hen. Både hon och han är bra som de är.

- Tor Claesson

Läs mer:
DN: http://www.dn.se/nyheter/sverige/kritiker-hen-gor-barn-forvirrade
DN: http://www.dn.se/nyheter/sverige/var-tredje-forskola-missar-jamstalldhetsmalen

Read More

Så klart att vi borde jobba till 75 - men orkar vi?

De senaste dagarna har svensk media dominerats av rubriker om en höjd pensionsålder. Reinfeldt sätter ribban någonstans runt 75 år, så länge bör en svensk räkna med att behöva jobba för att kunna få ut en dräglig pensionspeng.

Min reaktion på saken är minst sagt delad. Å ena sidan tänker jag rent matematiskt att det låter helt riktigt; om vi förutsätter att svenskens genomsnittliga livslängd fortsätter att öka, då är det också en fullt rimlig konsekvens att antalet år på arbetsmarknaden måste ökas för att pensionssystemet ska fungera. De pengar som sparas ihop under det arbetande åren räcker annars inte till.

Det är ingen ny vetskap heller, utan ekonomer har pekat på det här problemet länge; men våra politiker har hittills valt att blunda för problemen. Knappast förvånansvärt, Reinfeldts opinionssiffror efter det senaste uttalandet lär knappast se så vackra ut. Självklart skulle det ha varit lättare att vänta med uttalandet till efter nästa val. Eller valet efter det. Det blir ju så med svåra beslut i en demokrati - ingen vill fatta dem, även om de är nödvändiga. De riskerar ju att ge oppositionen besvärliga argument inför nästa val. Därför vill jag ge Reinfeldt och Borg en liten eloge som vågade ta upp problemet. Om något så stöttar det ju de båda männens rykte om att vara ordentliga med statsfinanserna. 

Men min reaktion på saken var som sagt delad. För samtidigt som jag kan se det matematiska sambandet kan jag inte låta bli att fundera på hur det kommer att gå för dem som arbetar inom tunga yrken. Vård och omsorg, bygg eller liknande. Hur ska man orka arbeta till 75? Reinfeldt föreslår att man ska räkna med att byta arbete flera gånger under sin karriär; så att man när man börjar bli till åren byter till något lättare. Jag undrar om det är så lätt. Vem kommer att nyanställa en 65-åring, när det sannolikt finns någon yngre som orkar mer?

För att det ska bli möjligt för oss svenskar att jobba till 75-år tror jag att det kommer behövas förändringar på arbetsmarknaden för att ge äldre anställda ett mervärde för företagen. Annars kommer det sannolikt inte skapas så fantastiskt många arbetstillfällen för dem. Jag kan tänka mig subventioner för de företag som anställer äldre, som det idag redan finn subventioner för företag som anställer ungdomar. Men kommer det att räcka? Osäkert. Men om inte så tror jag att svenska politiker har fler obekväma beslut att se fram emot, för att få ihop det pusslet.

För övrigt: Ökad livslängd i alla länder här i västvärlden. För att vi är unga och friska längre, eller för att modern läkarkonst håller oss gamla och sjuka längre?

- Tor Claesson

Läs mer:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14336164.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article14337248.ab
http://www.dn.se/nyheter/politik/mer-kunskap-om-arbetsmiljo-s-recept-for-hojd-pensionsalder

Read More

Svart och vitt, that's how we like it

Maria Sveland har skrivit i DN kultur om politisk korrekthet och hur hon blir rädd för dom som angriper den, hur hon ser att samhället blir mer tolerant mot främlingsfientliga åsikter och antifeminism. För att fult ut förstå vad hon anser folk mena när dom säger politisk korrekthet eller PK som den ofta sägs i dagligt tal så är det samma värderingar som Breivik lägger fram i sitt påstående kulturmarxismen. Okej stanna här en sekund! Vad? Så när Timbro (ja hon använder dom som exempel) säger att vi ska behandla och diskutera Islam likadant som vi behandlar och diskuterar kristendomen så är dom främlingsfientliga och deras åsikter är densamma som en massmördare? Visst, vi kanske dömer henne för hårt, hon kanske menar att religion ska ses som något vi inte diskuterar, en personlig angelägenhet, håller inte med men det skulle vara en mer förstålig ståndpunkt då den skulle vara konsekvent men tyvärr nej, hon använder sedan citat från kristna för att stärka sitt påstående om antifeminism.

Nu vill jag inte totalt såga Marias artikel, hon har ett par poänger, antifeminismen har växt sig starkare, främlingsfientligheten har blivit större. Men när hon kopplar ihop alla som talar om politisk korrekthet med Breivik lyckas hon inte på något sätt bevisa den vardagliga definitionen av politisk korrekthet, dvs. inte att man tycker att automatvapen och en ö full av ungdomar är ett hjältedåd utan att Islam ska kunna debatteras, feminism ska få skrivas om sett från fler perspektiv än ett men att man inte får diskutera det i Sverige? Detta här och häpna innebär inte att man är antifeminism eller antiislam. Detta är det grundläggande felet i hennes artikel, hon kopplar ihop alla, och ja jag menar alla som inte håller med henne med Breivik och hans kulturmarxism.

För det finns olika grader, ni vet allt är inte svart och vitt. T.ex. pratar många om politisk korrekthet när det kom till Nogger black glassen, bara för att många ansåg att den debatten var onödig och inte relevant för en diskussion om rasism så betyder det inte att dessa personer ställer sig bakom Breiviks kulturmarxism. Termen betyder olika för olika personer, i vissa fall kan det röra sig om Nogger black i vissa fall kan det röra sig om att hävda att folk från Nigeria är av genetiska skäl mer troliga att bli kriminella. Jag hoppas att ni kan se att det är en skillnad! Att dessa två ståndpunkter inte är samma sak vilket då oundvikligen leder till slutsatsen att politisk korrekthet inte är en tillräckligt klart definierad term för att sätta faktiska åsikter på en person för dennes ståndpunkt kring politisk korrekthet.

Jag tror vi är större människor än så, jag anser att seriösa feminister själva ifrågasätter feminismen, likaså seriösa liberaler ifrågasätter liberalismen. Feminism likaså liberalism byggs på rationellt tänkande, att se världen utifrån vissa system för att analysera den och därmed dra slutsatser om rätt och fel. Vi behöver inte koppla samman antifeministerna med Breivik, vi kan spöa dom utan problem när vi möter dom som dom är. Vi kan titta på ekonomisk forskning för att se hur fel inkomsterna är mellan könen, vi kan titta på den forskning som visar att länder och företag som är mer jämställda också presterar bättre. Det finns forskning som visar på hur små skillnaderna är mellan män och kvinnors hjärnor och acceptera att skillnader finns då det visade sig vara ganska obetydliga (med undantag för dom som anser att män ska ha det bättre än kvinnor då vi faktiskt kan navigera bättre i tallskog).

Men nu till slutet måste man ställa sig frågan, är jag nu antifeminist, antiislamist och är min artikel antiintellektuell eftersom jag ändå har uttrycks åsikter att politisk korrekthet inte är bra i alla lägen. Men det blir mitt kors att bära, men jag hoppas innerligen att Maria skrev sin artikel under tidspress och inte han tänka igenom den för det får mig alltid att krypa i kroppen när man demoniserar sina meningsmotståndare, oavsett om det är att kalla alla svarta kriminella eller jämföra dom med Breivik.

/Fredrik Edlund 

Read More

Sluta skyll på gräsrotsbyråkraterna!

En tragiskhistoria av många: http://www.aftonbladet.se/debatt/article14322380.ab

Det hör knappast till ovanligheten att vi i media kan läsa om medborgare som utförsäkrats, eller som tvingas jobba trots allvarlig sjukdom.

 Människor som helt enkelt inte fått den hjälp de behöver av myndigheterna. Jag antar att även ni blir frustrerade av att läsa hur fel det kan gå. Hur människor i behov av hjälp stängs ute. Men vem bär ansvaret till detta? Det är inte handläggarna, det är inte myndigheten. En handläggare kan bara göra sitt bästa att försöka hitta grund för att hjälpa en enskild. Men med för strikta direktiv så finns väldigt lite de kan göra för någon utan att begå tjänstefel. Så enkelt är systemet. Ju mer pengar som finns för välfärd, ju mer solidariska kan direktiven bli. Så nästa gång du läser något om hur illasinnade försäkringskassan varit. Titta dig själv i spegeln och fråga om det är det här Sverige du vill leva i. Vill du verkligen ha lägre skatt? Vad är viktigast? Några fler hundralappar i plånboken eller att det finns någonstans att vända sig när ditt korthus faller?

När du står där framför spegeln så kan du även passa på att fråga dig själv? Röstar du för lägre skatt eller röstar du för välfärd? Är du delaktig i de utstötas lidande?

”Ingen snöflinga i en lavin känner sig ansvarig.”   

                                                              Friedrich Wilhelm Nietzsche

Annan intressant läsning:
 http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/ingvarpersson/article14143732.ab

-        -  Micael Brun

     

Read More

Vi gillar att säga vad vi tycker

Nu har Aftonbladet dragit igång sin Vi gillar Olika-kampanj igen. Jag har absolut ingenting mot olikheter. Om jag hade varit för likriktning skulle jag aldrig ha bjudit in de där Marxistiska rebellerna Brun och Björn som skribenter här på Opinionsbladet? Tvärtom tycker jag att olikheter är fantastiskt roliga. Olikheter leder till konflikter och konflikter leder till kreativa lösningar, utveckling och förståelse.

Men jag kan ändå inte låta bli att irritera mig på Aftonbladets kampanj; jag känner att den är alldeles för enkelspårig i sitt hyllande av olikheter. För när Aftonbladet i sin kampanj hyllar olikheter syftar man på det mångkulturella Sverige. Så långt så bra. Men samtidigt passar man gång på gång på att hytta med näven mor ett visst riksdagsparti som kanske inte är lika förtjust i mångkultur som Vi gillar olika-folket. Och det är där någonstans jag blir irriterad. Om Aftonbladets kampanj verkligen är till för att hylla olikheter så tycker jag att den gör det på ett alldeles för likriktat sätt. För om man verkligen gillade olika, då borde man väl gilla alla människor, alla åsikter och alla tankar - även om man själv inte delar dem?

Så jag vill slå ett slag för olikheter på riktigt. Jag gillar att säga vad jag tycker; och jag gillar människor som säger vad de tycker. Även om de säger något som jag tycker är totalt sinnessjukt.

- Tor Claesson

Läs mer
Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12635029.ab

Read More