Acta har
skapat många protester och ilska bland massorna. Folk är oroliga eller helt
enkelt fasar över den utveckling som sker. Är det krig? DN skrev idag om hur en
hackergrupp kallad Cyberforce utförde en så kallad ”överbelastningsattack” mot
regeringens hemsida. Tusentals har demonstrerat sitt missnöje med att
protestera, andra tar till ”vapen” och förklarar ”krig”. Min stora fråga är hur
långt tycker ni man får gå? Cyberforce söker nu nya objekt att attackera. Detta
för att ytterligare demonstrera sitt missnöje. Undertiden så har de flesta
demonstranterna redan hunnit hem och börjat dricka kaffe, fyllda av ett lyckorus
över att de faktiskt gjort något bra! Att de ställt sig upp och visat sitt
missnöje. Men har protesterna någon som helst verkan? Jag påstår inte att deras
protester är dåliga, tvärt om! Vad jag dock vill lyfta fram är att nu är över.
Om en vecka är det glömt i media, om två kanske det helt enkelt är ett minne
blott. Eller enda fram till någon olycklig stackare får ta konsekvenserna av
acta. Då börjas det skrivas igen.
Min fråga
är gör Cyberforce rätt? Ska det verkligen behöva vara vår skyldighet som
medborgare att alltid svälja och ta emot. Även när vi känner oss blåsta?
Cyberforce kommer utan tvekan få farbror blå efter sig. Det är de dock medvetna
om och de tycker troligen att det är ett proportionellt pris att betala för att
behålla sin frihet på internet. Men vart går gränsen? Hur långt får man som
medborgare gå för att få igenom sin vilja? Är det lagen som är gränsen? I sådana
fall vad händer när individen inte tycker att lagen är legitim?
-
- Micael
Brun